I Torsdags var vi ett tappert gäng på hela fyra deltagare (mot tidigare två, jag och Eva) som tillsammans med Gunilla gav oss iväg till Lurbo för veckans träff med Svea och Barbro.
Förra veckan blev det inställt p.g.a vädret (det kändes enormt konstigt att gå från att sitta ute och fika i sol och värme, till att inte komma dit alls p.g.a. snöovädret!) men i torsdags hade vi åter tur med vädret och det blev en fantastisk eftermiddag!
Solen sken, fåglarna kvittrade, det bjöds på hembakad sockerkaka och vi pratade om allt och inget + introducerade de nya deltagarna för Svea och vår fina grupp!
Ingenting att klaga på alltså, vilket vi allihop var fullständigt överens om.
Solen sken, fåglarna kvittrade, det bjöds på hembakad sockerkaka och vi pratade om allt och inget + introducerade de nya deltagarna för Svea och vår fina grupp!
Ingenting att klaga på alltså, vilket vi allihop var fullständigt överens om.
Vi bestämde också att vi börjar om "på ny kula" nu i och med att vi blivit fler, så nästa inlägg kommer jag ägna åt att sammanfatta de anteckningar som Gunilla fört under den här tiden.
Hur som helst, efter fika och prat så hämtade vi Svea, men bestämde oss för att stå ute och pyssla,
En deltagare var tvungen att avvika tidigare, men vi andra pysslade länge och väl innan vi gav oss ut på en ridtur.
Dagen (och vädret!) till ära bestämde vi oss för att inte rida upp till ridskolan och ridhuset, utan vi passade på att njuta av de fantastiska omgivningarna runt stallet istället.
Vi utforskade en del av skogen för två veckor sedan när kiropraktorn hade varit ute och "rätat ut" Svea, och bestämde oss nu för att rida den vägen.
Så jag satt upp och sedan gick vi i samlad tropp mot skogen.
I skogskanterna började haven av blåsippor breda ut sig, tussilagon kikade upp lite här och var och det var helt fantastiskt alltihop!
Så pass att vi glömde bort våra följeslagare, så vi vände tillbaka för att "hämta upp" dem och jag lämnade med varm hand över Svea till Eva, nu var det hennes tur att uppleva samma sak som jag nyss hade gjort! :)
Väl tillbaka i stallet insåg vi att vi inte ville lämna det vackra vädret och de fantastiska omgivningarna riktigt än - så vi passade på att smörja sadel och träns när vi släppt ut Svea i hagen.
Jag vet inte hur det är med er, men personligen tycker jag att sadeltvål mot läder doftar fantastiskt härligt! :)
En bildbomb från i torsdags får avsluta detta inlägg. Håll till godo!
Hur som helst, efter fika och prat så hämtade vi Svea, men bestämde oss för att stå ute och pyssla,
En deltagare var tvungen att avvika tidigare, men vi andra pysslade länge och väl innan vi gav oss ut på en ridtur.
Dagen (och vädret!) till ära bestämde vi oss för att inte rida upp till ridskolan och ridhuset, utan vi passade på att njuta av de fantastiska omgivningarna runt stallet istället.
Vi utforskade en del av skogen för två veckor sedan när kiropraktorn hade varit ute och "rätat ut" Svea, och bestämde oss nu för att rida den vägen.
Så jag satt upp och sedan gick vi i samlad tropp mot skogen.
I skogskanterna började haven av blåsippor breda ut sig, tussilagon kikade upp lite här och var och det var helt fantastiskt alltihop!
Så pass att vi glömde bort våra följeslagare, så vi vände tillbaka för att "hämta upp" dem och jag lämnade med varm hand över Svea till Eva, nu var det hennes tur att uppleva samma sak som jag nyss hade gjort! :)
Väl tillbaka i stallet insåg vi att vi inte ville lämna det vackra vädret och de fantastiska omgivningarna riktigt än - så vi passade på att smörja sadel och träns när vi släppt ut Svea i hagen.
Jag vet inte hur det är med er, men personligen tycker jag att sadeltvål mot läder doftar fantastiskt härligt! :)
En bildbomb från i torsdags får avsluta detta inlägg. Håll till godo!
Eva, Svea och Gunilla


Vem är gladast? Eva, Svea eller Barbro?

Ett glatt ekipage efter dagens ridtur(er)


Pyssel på G.

Barbro Malmström
Tack för underbara bilder. Som du förmedlar med både ord och bild.
Imorgon får vi träffa Svea igen...!
Kram från stolt hästägare.
Anonym
Härligt!
Det var en dag jag inte glömmer. Gunilla

2